Feminismen och en elektronisk revolution?

Feminismen och en elektronisk revolution?

Har de senaste veckorna pratat mycket med mina vänner om skönhetsideal, normer och ideal gällande kvinnor, hur kvinnor bör vara/se ut. För det pratas fortfarande mer om kvinnors utseenden än om vad kvinnor gör. Vi har kommit fram till att media numera är den normskapande makten och att många följer normer och ideal. Jag tänker inte tjata mer om det utan istället ge ett förslag på vad som kan göras, visa på möjligheter och fria arenor där vi kan berätta vår historia, vår alldeles egna berättelse, för det personliga är fortfarande politiskt.

Vi har alltså konstaterat att massmedia är makt (glöm för övrigt inte att makt är inte bara regering, företagspampar och mediajätten Bonniers. Makt och maktstrukturer hittar vi även på närmare plan; inom familjen, i sexuella relationer, på dagis, på jobbet, på arbetsförmedlingen, överallt finns den, upptäck den, gör dig medveten och dekonstruera!) och ger vi oss in i deras salonger så måste vi slåss på deras villkor. Att befinna sig där är att anpassa sig. Vi måste göra något nytt, utanför deras ramar, hitta andra vägar. Jag menar inte att det är dåligt att slåss inne i systemet, det är tufft och marigt, men jag tror att mitt förslag kan vara lättare, både att vara i och att ha tillgång till.

Vi lever i ett informationssamhäller och bör alltså: informera. Men hur, om vi vill undvika att bli marionetter hos massmedia? Det finns (som Maria-Pia Boëthius påpekar i media/pressnumret av Bang) möjligheter. Det finns andra vägar. Det finns små tidskrifter och det finns webb/internet/hemsidor (och det finns andra ytor att sprida sitt budskap på: tröjor, som tatueringar, affischer i sitt lägenhetsfönster, klistermärken, små texter upptejpade i sin bil osv). Vi tar det en gång till: det finns internet. Internet som är ett världsomspännande nät, fortfarande fritt för åsikter, tankar och personliga berättelser. Våra berättelser och personliga historier. Våra liv och idéer och drömmar. Våra liv som är resultat av den kultur vi lever i. Våra liv och berättelser som är kultur.

Låt oss dokumentera våra liv för att visa på ett alternativ till den verklighetsersättning vi får genom tv, film och tidningar. Låt oss tala för att vi kan, skriva för att vi kan och vill och för att det behövs. För att vi är människor med individuella skillnader, inte bundna till vårt sociala kön.

Jag menar att vi bör utnyttja tekniken för de bästa av syften, att skapa kultur med våra egna berättelser, dagböcker, tankar, texter, poesi och fotografier. Låt oss dokumentera våra liv och visa att det är så här vi lever. Ju personligare desto intressantare och viktigare. För är något personligt och äkta så kan vi känna igen oss, säga "jaha jag är inte ensam", "vi är fler som upplever det såhär". Och på webben blir vi inte ensamma, vi blir många och vi hotar en centraliserad makt som likriktar och delar in oss i grupper.

Alla har vi en filosofi, vi tycker saker, vi lever och andas och är. Skriv om det! Gör en hemsida och skriv om det, låt andra läsa och nicka igenkännande. Allas berättelser är intressanta, kanske inte för alla, men för många fler än vi antagligen anar. Kan du inte göra en hemsida, be en kompis. Kan du inte skriva, be en kompis. Berätta för någon du litar på och be henne/honom skriva åt dig. Låt oss göra oss hörda. Låt oss tala och berätta och säga att "så här är det minsann!".

Internet är ett media för oss alla, alla borde ha tillgång till det. Internet ägs inte av någon och ingen kan styra det (men man kan försöka). Internet är tusen, miljoner av människor. Tänk om alla berättade sin egen berättelse! Tänk om alla vi feminister hade en varsin hemsida där vi talade med egna röster, världen över! Röster som inte styrs av andra inom politiken, inom företaget eller på din tidningsredaktion. Internet är allas och vi alla lever i ett informationssamhälle, låt oss decentralisera makten nu. Låt oss vara feminister på nätet. Det personliga är media, och webben är media för massorna.

http://www.schwedenecke.de/