Kön och genus

Könets och könstillhörighetens betydelse är socialt konstruerad, och därmed är kön politiskt. Det är en grundläggande feministisk tanke. Den stund vi föds är vi biologiska varelser av maskulint eller feminint kön. Men redan i samma stund börjar vi formas till sociala varelser. Vi får ett socialt kön, genus. Det sker utifrån de kriterier som samhället sätter upp för vad som bestämmer manligt respektive kvinnligt. Inom feministisk forskning är genussystemet ett sätt att beskriva hur och på vilka grunder olika samhällen formar sin könsuppfattning. Genussystemet går ett steg längre än patriarkatsteorin genom att det sätter in frågorna om kvinnors underordning i sitt historiska sammanhang.

Kvinnoförtrycket har funnits genom årtusenden av mänsklig historia. I varje klassamhälle har det omformats efter just det samhällets behov. Reproduktionen är patriarkatets materiella bas. Familjestrukturen, den könsuppdelade arbetsmarknaden, manlig majoritet i styrande organ, prostitution, våldtäkt, misshandel, upprätthåller mannens dominans över kvinnan.

Genussystemet bygger på två principer: könens isärhållande och mannen som norm. Den första principen är att kvinnligt och manligt inte ska blandas med vartannat - en viktig strategi för att bevara systemet. Kvinnor och män betraktas som av naturen olika. Alltså ska de behandlas olika. Den andra principen är att mannen är den "normala" och kvinnan den "avvikande". Kvinnor och män gör olika saker, och det männen gör betraktas som mera värt. Kvinnors intressen betraktas som särintressen. Utifrån dessa principer upprättar samhället ett genuskontrakt som reglerar förhållandet mellan könen socialt, ekonomiskt och politiskt. Varje historisk epok har sitt särskilda genuskontrakt, sin egen osynliga uppgörelse.

Genuskontraktet omfattar sysslor, intresse- och kompetensområden, tankar, egenskaper, utseende, sexuellt beteende och lämpliga platser att finnas på. Begreppet synliggör kön som de roller och uppgifter som vi har tilldelats enligt kontraktet, och som ständigt reproduceras genom förväntningar och föreställningar som rör kön både hos samhället och individen. På så sätt fostras vi in i könsmaktordningen och tar den för given. Män återskapar genom patriarkatet sin överordning. Kvinnorna å sin sida bidrar själva till att återskapa sin underordning genom att på olika sätt, omedvetet eller medvetet, bekräfta männens överordning. Genuskontraktet kan omförhandlas, vilket har gjorts många gånger genom historien, och det kan också slutligen sägas upp.

I dagens Sverige kan sysslor, egenskaper, platser, vara gemensamma för båda könen. Jämställdhet är ett begrepp som har etablerats i statsapparaten och i viss utsträckning blivit ett prestigefyllt mål i arbetslivet. Men det har inte rubbat grundvalarna för könsmaktordningen. Fortfarande dominerar föreställningar om könens olika väsen, som hela tiden ger näring åt isärhållningen. Mannens normgivande betydelse är fortfarande stark.

Tillbaka till innehållsförteckning

©Angelika Friedrich, Jan. 2000

http://www.schwedenecke.de/