Kvinnorna och de globala orättvisorna

Den orättvisa världsordningen slår särskilt mot kvinnor. Kvinnorna gör två tredjedelar av arbetet i världen, men får bara en tiondel av inkomsterna. En hundradel av världens samlade tillgångar ägs av kvinnor. Det betyder att de flesta av jordens fattiga är kvinnor.

Världsekonomin domineras av de transnationella företagen med bas i USA, Japan och Västeuropa. De fattiga länderna hålls i ett järngrepp genom sin skuldsättning till den rika världen. På så sätt bevaras den orättvisa världsordningen. De stora internationella orättvisorna ska ses i förhållande till den rika världens vapenexport och militära rustningar, råvaruexploatering och miljöförstöring. Men också i förhållande till den patriarkala maktutövning som kanaliseras genom religionerna, korrupta och maktfullkomliga regimer, militärt och sexualiserat våld.

Det finns en tydlig koppling mellan vapenhandeln, världsfattigdomen och kvinnoförtrycket i världen. Det är till ett antal fattiga odemokratiska regimer som en stor del av vapenexporten går. I dessa länder använder regeringarna sina begränsade resurser till att investera i dödliga vapen i stället för utbildning, bostäder och hälsovård. Dessa vapen dödar två gånger. Först genom att slå ner demokratiska rörelser. De dödar en andra gång genom att investeringar undanhålls på för kvinnorna livsviktiga områden. Ett exempel: För 9 miljarder dollar skulle vattenfrågan, som är en tung börda i alla avseenden, kunna lösas för kvinnorna på landsbygden. För 20 miljarder dollar skulle det bli möjligt att bygga ut barnhälsovården och mödravården i den fattiga delen av världen. Det kan ställas mot världens samlade militära utgifter, som är 800 miljarder dollar. (UNDP 1995)

De rika ländernas utsugning av de fattiga länderna leder till växande flyktingströmmar. Majoriteten av flyktingarna blir kvar i sina grannländer. De flesta är kvinnor och barn. Bara ett fåtal kvinnor lyckas ta sig till de rika länderna. Där utpekas de ofta som problem utan att deras situation beaktas ur kvinnornas, det underordnade könets, synpunkt.

Ett tecken på patriarkatets djupa förankring i religionerna är det växande intresset för religiös fundamentalism, särskilt i dess statsbärande form. Uttrycken för denna patriarkala förtryckarideologi bokstavligen hotar kvinnor till liv och hälsa. All fundamentalism, oavsett religion, är antidemokratisk och syftar till oinskränkt maktutövning med stöd i religionen.

Det som förenar de dominerande fundamentalistiska regimerna på religiös grund i världen är det fullständiga och totalt öppna förnekandet av kvinnors mänskliga rättigheter. Kvinnoförtrycket är deras gemensamma bas. Den sekulariserade kvinnan betraktas som leksak och den religiösa kvinnan som slav. Den underdåniga madonnan - beslöjad eller obeslöjad - ställs mot den frigjorda nakna horan.

Fundamentalistiska stater och rörelser är överens när det gäller kvinnors underordning, patriarkala relationer, föräldraauktoriteten, månggifte, hustrumisshandel, begrepp som heder och skam och andra normer och värderingar som innebär integritetskränkningar av kvinnor. Dessa krafter drar sig inte för att samarbeta, som skedde när Vatikanen och muslimska fundamentalistiska stater och organisationer motarbetade FN:s Befolkningskonferens i Kairo 1994. Tillsammans organiserade de motståndet mot abort och preventivmedel och mot en mer tolerant syn på utomäktenskapliga sexuella relationer och homosexualitet.

Tillbaka till innehållsförteckning

©Angelika Friedrich, Jan. 2000

http://www.schwedenecke.de/