Kvinnorna och EU-medlemskapet
Frågan om hur ett medlemskap i EU skulle påverka kvinnorna i Sverige spelade en viktig roll inför folkomröstningen 1994.
Kvinnorna i de övriga EU-länderna förvärvsarbetar i mindre utsträckning, är oftare arbetslösa, eller har oftare ett arbete utan försäkringsskydd, än svenska kvinnor. Visst bedrivs ett jämställdhetsarbete inom EU. Ambitiösa jämställdhetsprogram finns i de flesta industriländer. I det avseendet har Sverige inte varit unikt. Det är vår verklighet som har varit unik. Det är frågan om våra möjligheter att bedriva sysselsättningspolitik och bevara vårt generella välfärdssystem som måste belysas för att vi ska kunna bedöma medlemskapets konsekvenser.
De viktigaste ingredienserna i det unionsfördrag som vi anslöt oss till när Sverige blev medlem i EU är en gemensam ekonomisk politik och en gemensam valuta, den ekonomiska och monetära unionen, EMU. För att kvalificera sig för EMU-anslutning måste varje medlemsland uppfylla ett antal konvergenskrav, som bland annat reglerar nivåer på inflation, budgetunderskott och räntor. Däremot finns inga krav som reglerar nivåerna på arbetslösheten. EU är faktiskt den enda statsbildning där man grundlagsfäster vilken ekonomisk politik som ska föras. EU:s politik prioriterar inflationsbekämpning före full sysselsättning. Mellan en sådan politik och en politik för full sysselsättning är konflikten i det närmaste olöslig. En ensidig inflationsbekämpning leder nästan alltid till hög arbetslöshet. Konvergenspolitiken kräver nedskärningar inom den offentliga sektorn. Det blir svårare att bedriva fördelningspolitik från rik till fattig, från män till kvinnor. Denna politik har i övriga EU-länder, där den bedrivits i många år, lett till permanent massarbetslöshet. Kvinnors arbetslöshet är där i allmänhet betydligt högre än mäns.
I praktiken innebär detta för Sveriges del en anpassning i riktning mot de lägre nivåer på offentlig service, kvinnlig förvärvsfrekvens och sociala trygghetssystem som finns i andra EU-länder.
Andra allvarliga konsekvenser av EU-anpassningspolitiken som drabbar kvinnor är den uppluckrade arbetsrätten och avregleringen av arbetsmarknaden. Det innebär att kvinnor i allt större utsträckning hänvisas till de så kallade atypiska jobben, det vill säga deltidsarbeten av alla slag i form av lösa anställningar, tidsbegränsade arbeten, oreglerade arbetsförhållanden och osäkra arbetsvillkor med låga löner och utan sociala rättigheter. Det finns starka krafter som vill driva utvecklingen i Sverige åt samma håll. Den segslitna pigidén är ett symtom på detta.
Priset för EU-medlemskapet blir högt, särskilt för kvinnorna. Sveriges medverkan i den ekonomiska och monetära unionen och genomförandet av konvergensprogrammet försämrar kvinnornas situation ytterligare. Därför är vänsterpartiet motståndare till EMU och arbetar också för att Sverige ska lämna den Europeiska Unionen.
Tillbaka till innehållsförteckning
©Angelika Friedrich, Jan. 2000
http://www.schwedenecke.de/