Kvinnor och välfärd
Kvinnor har ett särskilt förhållande till välfärdsstaten och den offentliga sektorn. Kvinnor behöver en väl utbyggd och fungerande social service för att överhuvudtaget kunna förvärvsarbeta, och därmed vara ekonomiskt oberoende. Den offentliga sektorn är kvinnornas största arbetsmarknad. Den svarar också för mycket av det osynliga arbete som tidigare utfördes av kvinnor oavlönat i hemmet. Fortfarande utförs en stor del av detta oavlönade arbete av kvinnorna.
Det välfärdssystem som byggdes upp i Sverige och de övriga nordiska länderna har i många avseenden skiljt sig från andra välfärdssystem. Några saker är särskilt värda att framhålla. Gifta kvinnor räknas som egna individer i lagstiftningen, inte i relation till make eller familj. Ett exempel på detta är särbeskattningen som infördes i början av 70-talet och innebär att gifta kvinnor inkomstbeskattas som självständiga individer med eget försörjningsansvar.
Kvinnor i Sverige förvärvsarbetar i lika stor utsträckning som män. Att kunna förvärvsarbeta när man har små barn är mindre vanligt i andra länder, liksom att lågutbildade kvinnor förvärvsarbetar. Kvinnor i vårt land arbetar deltid i lika hög utsträckning som kvinnor i andra länder, men deltidsarbetet har hittills inneburit i stort sett samma sociala trygghet som vid heltidsarbete. Starka fackföreningar har bidragit till att reglera och likställa villkoren för hel- och deltidsanställda.
Två förklaringar finns till att kvinnor i Sverige har uppnått en i internationellt perspektiv relativt stark ställning. Den ena är den politik för full sysselsättning som förts i Sverige under efterkrigstiden, viktig för rättvisa i stort, men framför allt för kvinnor. Även om denna politik inte var avsedd att gynna kvinnor kom det att bli effekten. Den andra viktiga grunden för kvinnors frigörelse var en väl fungerande utbyggd offentlig sektor och ett generellt välfärdssystem.
Det svenska välfärdssystemet byggde på individens rättigheter och skyldigheter. Liksom rösträtt och likhet inför lagen skulle goda levnadsförhållanden vara en rättighet för alla. Välfärden finansierades via skattsedeln och skulle verka omfördelande och utjämna levnadsförhållandena mellan olika grupper i samhället. Den kom därmed också att verka omfördelande mellan kvinnor och män.
Vården, omsorgen, utbildningen och andra samhälleliga rättigheter har varit offentligt finansierade och utgått från människors behov, inte från tjockleken på deras plånböcker. Hela formandet av välfärdsstaten byggde på denna värdering.
Olika samhällsinstitutioner skapades och spelade en stor roll i välfärdsbygget. I takt med kvinnors utträde på arbetsmarknaden byggdes barn- och äldreomsorg ut. Det ökade valfriheten för alla.
I många industriländer bygger välfärden
på försäkringsprincipen, som innebär att biljetten till
välfärden går via anställning. Det kan också kallas
intjänandeprincipen. Det vill säga, försäkringsförmåner
är beroende av hur mycket man har arbetat och betalat in till systemet.
Om man saknar anställning eller om anställningen inte ger heltäckande
försäkringsskydd måste man ha privata försäkringar.
Annars faller man igenom detta grovmaskiga skyddsnät. Då får
familjen
träda in. Social- och familjepolitisk lagstiftning tar därför
sin utgångspunkt i principen att individers behov ska tillgodoses i
familjen. Saknar man familj, eller om familjen inte klarar av att tillgodose
behoven, träder frivilliga välgörenhetsorganisationer in,
till exempel kyrkans. Först i sista hand träder staten in med stöd,
och då med ersättningar på mycket låga nivåer.
Detta välfärdssystem bygger på att kvinnor utför samhällets
omsorgsarbete obetalt i hemmet och att de har en mycket lös anknytning
till arbetsmarknaden.
I Sverige leder den nedskärningspolitik som bland annat framtvingas av EU:s så kallade konvergenskrav till att vår välfärdsmodell hotar att raseras och mer likna de modeller som finns i de övriga EU-länderna. I denna utveckling är det särskilt kvinnorna som kommer i kläm. Omsorgsarbetet överförs alltmer på familjen, det vill säga kvinnorna. Deras möjligheter till ekonomiskt oberoende och till att kunna delta i samhällslivet på samma villkor som männen minskar.
Försvaret av den offentliga sektorn är en av vår tids viktigaste klass- och jämställdhetsfrågor. Ytterst handlar det om kamp om makten över hur samhällets resurser ska fördelas.
Tillbaka till innehållsförteckning
©Angelika Friedrich, Jan. 2000
http://www.schwedenecke.de/